Jag har alltid svårt att börja skriva ett inlägg. Men som nu, när jag har en perfekt plan på hur jag ska skriva mitt ämne så kör jag på! I detta inlägget ska jag INTE klicka på enter eller göra några onödiga filurer (förlåt, men det var det bästa ordet jag kom på nu. btw, vet ni hur svårt det är att förklara ordet (som jag inte kom på) genom msn? Jag: Vad heter detta; (/()"#=?":):):D:D:D;);)) skitsamma, tillbaka till inlägget. I skrivandes stund sitter jag i min säng, i mitt rum, i min by som jag har växt upp i och börjat mina år i skolan här. Jag har gått i skolan i 12½ år. När jag skriver det så kan jag inte förstå, i mer än halva mitt liv har jag gått i skolan. Jag har lärt mig skriva, läsa, räkna och måla. Det är något vi svenskar tar förgivet - att gå i skolan och lära sig läsa. Jag ska inte börja glida in på ett annat ämne än vad jag ska ta upp här, utan jag ska skriva om hur det känns, efter att ha gått i skolan i 12½ år och nu inse att skolan håller på att ta slut. Visst, jag har skrattat mig lycklig genom att veta att skolan snart slutar, men jag vet att jag snart kommer sitta här i min säng, i mitt rum och gråta för att skolan snart är slut - och verkligen veta om att jag kommer sakna allt. Tryggheten i vardagen och att verkligen kämpa. Att vara stolt över ett prov som gick bättre än vad man förtjänade. Mammas ord när man kommer hem ; Hur har dagen varit i skolan Sara? Jag kommer sakna allt, verkligen allt. Pennorna, lärarna, rektorn, stolarna, maten, rasterna, klasskompisarna och inte minst kommer jag sakna tryggheten. Tryggheten om att känna att jag verkligen gör något åt mitt liv, att jag satsar på en inriktning jag gillar och vågar stå upp för. Att jag utbildar mig till något och inte bara skiter i allt och säger ; skitsamma, jag kommer få ett perfekt jobb utan att arbeta mig till det i skolan. Jag är lycklig att jag inte har hoppat av skolan (som jag har sagt x antal gånger), jag är lycklig för att jag har så fina klasskompisar nu som innan och jag är lycklig att det snart är slut. Jag är inne på min sista termin och ni förstår inte hur lycklig jag är för att jag har klarat mig i skolan. Jag kan erkänna och säga att jag inte har kämpat speciellt mycket för att uppnå det jag har idag ; rätt okej betyg. Den sista terminen som nu är ska jag lova mig själv att ALDRIG tänka ; Jag kan så mycket bättre än detta, kämpa nu förhelvete! Jag ska tänka; Tänk se förlorarna, som är lika gammal som mig och hoppade av. Som inte pallade trycket, som kommer göra det jag gör nu mycket senare i livet och vissa viktiga punkter i samhället. Jag ska inte kämpa, jag ska fortsätta som jag har gjort för tydligen har det varit bra. Jag har klarat mig. Jag är glad. Jag tar studenten om nästan 6 månader. Det är lite, om man jämför med 12½ år som jag är klar med.

VARNING: Många bilder sedan skolåren. Alla bilderna är tagan av mig eller en klasskompis.( Från 7an till 2an.)